Shrobenhausen 1836-Munich 1904 German painter. The son of a master builder, he trained for his father's profession at the Kenigliche Landwirtschafts- und Gewerbeschule in Landshut, also working from 1851 in the sculpture studio of Anselm Sickinger (1807-73) in Munich. His elder brother, Karl August Lenbach (1828-47), had already become involved with painting, and it was through him that Franz Lenbach met Johann Baptist Hofner (1832-1913), an artist who had studied at the Akademie der Bildenden Kenste in Munich. They went on sketching expeditions together, and Hofner introduced him to plein-air painting. After spending two semesters at the Polytechnische Schule in Augsburg (1852-3), and some months in the studio of Albert Grefle (1807-89), a portrait painter in Munich, Lenbach entered the Akademie in Munich in 1854. In 1857 he attended the classes of Karl Theodor Piloty (later von Piloty), who was renowned for his history paintings. Lenbach produced his first important painting, the Angel Appearing to Hagar in the Desert (1858; destr.), while in this class, followed by Peasants Trying to Take Shelter from a Thunderstorm in a Chapel (1858; destr.; oil sketch, Schweinfurt, Samml. Schefer). The sale of this picture, together with a scholarship, enabled him to accompany Piloty on a journey to Rome with Ferdinand von Piloty (1828-95),   Related Paintings of Franz von Lenbach :. | Portrait of a little girl with cat | Portrait einer Dame | Young boy in the Sun (mk09) | Dorfstrabe von Aresing | The Imperial Chancellor,Prince of Hohenlohe-Schillingsfurst |
Related Artists:
Loo, Louis-Michel van
Flemish active in France, 1707-1771 Painter, son of Jean-Baptiste van Loo. He trained with his father in Turin and Rome, later attending the courses of the Acad?mie Royale in Paris. He received the institution's first prize for painting in 1726, and in 1728, accompanied by his brother, Fran?ois, and his uncle, Carle, returned to Rome where he was associated with Francois Boucher. On his way back to France, he stayed for a time in Turin, painting portraits of the royal family of Sardinia, the Duke and Duchess of Savoy. In Paris he was admitted to membership of the Acad?mie Royale and in 1735 was appointed assistant teacher at the Academie, becoming renowned as a specialist in portrait painting. Most of his portraits from this period are half-length, combining ideas from Hyacinthe Rigaud's later work with other more natural and innovative ones. On the death of Jean Ranc, Philip V of Spain asked Rigaud to suggest a substitute, and van Loo was proposed. He arrived in Madrid in 1737 and remained there as Pintor de la Corte until 1752, responding with modern aesthetic ideas to the demands of the Spanish monarchs for pomp and splendour. He carried out court commissions but devoted part of his time to teaching, his pupils often becoming studio assistants. He also took an active part in meetings held over a number of years to establish the Real Academia de Bellas Artes de S Fernando, for which he produced the canvas, the Education of Cupid by Venus and Mercury
LEDESMA, Blas de
Spanish painter documented 1602-1614 in Granada,Spanish painter. He is known to have worked in Granada from 1602, and in 1614 he designed a stucco vault decoration for the Alhambra. Archival sources testify to his renown as a painter of decorative fresco grotesques (untraced) and still-lifes. His activity as a still-life painter remains debatable, partly because he has been confused with Blas de Prado and also because of Torres Marten's controversial attributions. Ledesma's only unanimously accepted autograph painting is Still-life with Cherries and Flowers (Atlanta, GA, High Mus. A.), signed in Granada. A highly decorative painting, it shows none of the sophistication of still-lifes by Juan Senchez Cot?n, in Granada from 1603. It is painted meticulously and drily. Depicting a severely drawn, rather flat basket on a narrow ledge flanked by flowers behind it, the rigorously symmetrical composition is relieved only by soft lighting and the studied disarray of some fallen cherries. Two other unsigned and poorly preserved still-lifes of analogous subject-matter have been attributed to Ledesma
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).